“Det här känns så nyttigt för själen”

I ett samtal med Keeley Lindkvist, som går sitt första år på bokbinderiutbildningen, säger hon så här om att gå på utbildningen.

Keeley har flera universitetsutbildningar bakom sig, men längtade efter ett hantverk. Nu studerar hon till bokbindare på Leksands folkhögskola.

– Med hantverk måste man jobba i en logisk ordning och göra allt steg för steg. Det känns väldigt hälsosamt jämfört med alla digitala arbetsplatser vi har nu, säger hon.

– Jag känner mig väldigt skicklig redan. När jag utbildade mig i fri konst på universitetet i Newcastle var det så brett, det fanns en workshop för allt. Här går vi väldigt djupt in i ett ämne och jag föredrar det. Ramarna ger mig större utrymme att vara kreativ. 

Böcker har spelat en central roll i Keeley Lindkvists liv. Hon har en master i biblioteksvetenskap från Uppsala universitet och har varit bibliotekarie i Edsbyn. 

Det var under ett studiebesök på biblioteket i Leksand som Keeley fick upp ögonen för bokbindarutbildningen på Leksands folkhögskola.

– På biblioteket gallrade vi fruktansvärt många böcker. Jag tänkte att det vore intressant att kunna laga dem i stället för att kasta och längtade efter att jobba med händerna, säger Keeley.

– Första terminen har vi lärt oss om bokens uppbyggnad. Nu jobbar vi med lagningar och ser vad som händer med en bok 20 år senare, när den har lästs och lästs. Vi tittar på vilken typ av skador böckerna får och hur man reparerar dem och gör dem som nya. Det är häftigt. 

Som yrke betraktat är bokbindning ett smalt skrå. Det händer att universitetsbibliotek eller arkiv annonserar efter en bokbindare, men det är sällsynt. Många kulturinstitutioner är ekonomiskt pressade. Trots det ser Keeley en framtid i branschen.

– Jag vill starta ett eget bokbinderi och erbjuda bibliotek att skicka trasiga böcker till mig för lagning. 

Under utbildningen hyr hon en lägenhet på Leksands folkhögskola. Hon och hennes man turas om att pendla till varandra.

Du har erfarenhet av att plugga på universitet både i England och i Sverige. Hur är det att studera på folkhögskola?

– Wow, vilken skillnad!

– Man är väldigt välkommen här. På universitetet är man lite mer för sig själv, ofta skriver man uppsats och så. Här känns det som en stor familj där alla är med. Det är egentligen konstigt hur kravlöst och fritt från prestation det är. Man hjälper varandra och löser problem tillsammans. Det känns riktigt bra. 

– Den största utmaningen för mig är att vara ifrån min man. Men han säger att den här utbildningen är perfekt för mig – det hjälper. 

Text: Anna Hultman

Publicerad 2026-04-28

När du tänker tillbaka på den tid du varit här, vad kommer du aldrig att glömma?
Jag tror helheten. Miljön och människorna här. Både på skolan och i Leksand. Och det lugn som infinner sig när man stiger av tåget här. Man kan ha varit nere, jag brukar ju jobba rätt mycket på min gamla arbetsplats och deras bibliotek i Stockholm och jag kan vara superstressad när jag sätter mig på tåget. Men när jag gått av här så är det bara som puh… Jag har nog kommit fram till det att det är nog en sådan här stad jag ska vara i. Alltså en mindre stad. Så att det är nog miljö, det är ju så fantastiskt med de här naturomgivningarna, Åkeröbyn där jag bott de senaste åren, med sjön och med fåglar. Det kommer jag alltid att komma ihåg. Sedan är det en del händelser som vår studieresa till Italien, det är ett sådant oförglömligt minne. Vi kom till platser dit vi normalt inte skulle komma och i och med att vi hade då någon som kände Italien som hade planerat och ledde, det blev en totalupplevelse utan dess like.

Nils-Göran Nilsson, Bokbinderi