När Julia Linnros började på designutbildningen på Leksands folkhögskola var hon 27 år och hade aldrig tidigare tänkt att hon skulle studera vidare. Kreativiteten hade alltid funnits där, men att den skulle kunna bli något mer än ett fritidsintresse var en främmande tanke. Idag läser hon sitt tredje och sista år på kandidatprogrammet i design vid HDK-Valand i Göteborg.
Efter gymnasiet började Julia arbeta. Under närmare tio år hade hon olika jobb inom service, bland annat på förskola, som reseguide utomlands och i butik. Hon trivdes med att möta människor och hade lätt för det sociala. Samtidigt fanns ett stort intresse för att skapa.
– Jag har alltid haft kreativiteten som ett verktyg privat. Det har varit ett sätt att få utlopp för känslor, men också något jag varit väldigt intresserad av.
Hon målade och utforskade olika textila hantverk på fritiden, men hade ingen tanke på att utbilda sig inom något kreativt område.
– Ingen i min familj har studerat vidare efter gymnasiet. Jag hade ingen insyn i universitetslivet eller folkhögskolan. Jag hade nog bara tänkt att jag skulle fortsätta jobba med det som andra tyckte att jag var bra på.
När det blev dags att tänka om
Efter flera år i arbetslivet blev Julia sjukskriven för utmattning. Det blev en vändpunkt som fick henne att fundera över hur hon ville leva och vad hon egentligen ville ägna sin tid åt.
– Jag började omvärdera vad jag lade min tid och energi på. Vad är det egentligen jag vill göra?
Hon flyttade tillbaka till Dalarna och började så småningom arbeta igen. Men tankarna på att ge kreativiteten större utrymme fanns kvar.
Julia började leta efter kurser där hon kunde få möjlighet att utveckla sina intressen. Kanske en kvällskurs eller en sommarkurs? När hon hittade designutbildningen på Leksands folkhögskola öppnades en möjlighet hon inte tidigare hade känt till.
– Jag insåg att det faktiskt fanns sådana här utbildningar. Och kreativa yrken! Jag hade inte förstått hur man kunde ta sig dit.
Det var framför allt bredden i utbildningen som lockade. Att få prova olika delar av designområdet, möta yrkesverksamma formgivare och kanske hitta en riktning för framtiden.
Julia sökte, blev kallad till intervju och kom in.
– Allt kändes så rätt i tiden. Nu kunde jag få en ny start och göra någonting för mig själv. Jag skulle få experimentera och utforska utan att behöva vara i en yrkesroll eller ta ansvar för en massa annat.
En plats att utforska och växa på
Julia beskriver sitt första år på Leksands folkhögskola som något alldeles särskilt. Trots att hon vuxit upp i närheten och gått gymnasiet i Leksand hade hon inte tidigare känt till folkhögskolan.
– Det var nästan som att komma till en drömvärld. Jag minns hur välkomnande allt kändes, både miljön och människorna. Det var tryggt, men också väldigt pirrigt.
Hon flyttade in i en av skolans lägenheter och fick en ny vardag där utbildningen och gemenskapen blev en naturlig del av livet.
– Det fanns alltid människor att umgås med och platser att vara på. Vi åt tillsammans och lärde känna varandra över utbildningsgränserna. Jag har fortfarande väldigt nära vänner från tiden i Leksand. Det finns ett speciellt band mellan oss.
På designutbildningen mötte Julia en värld av möjligheter. Genom kortare projekt och olika gästlärare fick hon prova nya material, tekniker och arbetssätt. Men lika viktigt var mötena med människorna bakom yrkena.
– Att få träffa så många olika yrkesverksamma formgivare och höra om deras erfarenheter betydde jättemycket. Man fick förståelse för hur olika ett arbetsliv inom design kan se ut. Det finns inte bara en väg.
Efter det första året var Julia inte redo att lämna Leksand. Hon sökte därför ett andra år för att få möjlighet att fördjupa sig och arbeta mer självständigt.
– Jag kände att jag hade öppnat så många dörrar, men inte var färdig med att utforska vad som fanns bakom dem.
Att våga lita på processen
Idag studerar Julia sitt sista år på HDK-Valands kandidatprogram i design vid Göteborgs universitet. Med lite distans till tiden i Leksand ser hon tydligare vad hon har fått med sig.
En av de viktigaste lärdomarna handlar om att våga stanna kvar i en process, även när den känns svår.
– Den största lärdomen är nog att låta saker ta tid och att lita på processen. Jag har inte färre upp- och nedgångar nu, men jag har blivit tryggare i att veta att de går över.
Hon berättar att hon tidigare kunde uppfatta motgångar som ett tecken på att hon inte var tillräckligt bra. Nu vet hon att tvivel, omvägar och nya försök är en naturlig del av det kreativa arbetet.
– Ofta är det när något inte fungerar som man tvingas tänka om. Och då kan resultatet faktiskt bli bättre.
En annan viktig erfarenhet är alla timmar av skissande och experimenterande. Att prova idéer utan att veta hur resultatet ska bli, och att våga göra något som inte är perfekt.
– Jag tyckte det var jättejobbigt att skissa i början. Allt skulle vara fint och vackert. Men jag lärde mig att en skiss inte behöver vara snygg. Den behöver bara vara begriplig.
Hon skrattar åt att hon fortfarande inte alltid känner sig bekväm med att skissa. Skillnaden är att hon inte längre låter det hindra henne.
– Jag har släppt på prestigen och kör ändå.
Från en okänd möjlighet till en egen väg
När Julia började på Leksands folkhögskola visste hon knappt att det fanns utbildningar inom kreativa yrken. Idag har hon inte bara fortsatt att utbilda sig inom design, utan också börjat ta de första stegen mot en egen verksamhet.
Under de senaste två åren har hon börjat ta emot kunder för olika typer av textila arbeten. Det handlar om specialbeställningar och personliga förfrågningar, men också om att laga och anpassa plagg som behöver lite extra omsorg.
Verksamheten har fått namnet GRANNE studio och Julia har planer på att utveckla den vidare.
Drömmen om en egen ateljé finns där, en plats där hon kan arbeta med textil, mönsterkonstruktion och skrädderi och möta kunder med olika önskemål och behov.
Samtidigt vill hon fortsätta utforska andra material och uttryck. Hon har ännu inte bestämt sig för någon särskild inriktning efter examen.
– Jag försöker acceptera att jag är lite spretig. Det gör inget att jag utforskar olika områden. Det viktiga är att jag gör något som känns meningsfullt för mig.
Framtiden är fortfarande öppen. Men till skillnad från när hon började söka efter kreativa kurser vet Julia idag att det finns många möjliga vägar.
När hon får frågan om vem hon tror skulle passa på designutbildningen i Leksand återkommer hon till möjligheten att få utforska utan att behöva veta vart det ska leda.
– Det fina med folkhögskolan är att människor med så olika bakgrund kan mötas där. Det kan vara någon som har jobbat på samma företag i 50 år och vill göra något för sig själv. Eller någon som kommer direkt från gymnasiet och alltid har vetat vad den vill.
För Julia började det med en nyfikenhet på vad som skulle kunna vara möjligt. Den nyfikenheten har hon fortfarande med sig. Skillnaden är att hon idag vet att det finns vägar att utforska den.
Text: Fia Palmgren
Foto: Julia Linnros