Som 34-åring bestämde sig Emma Tranevik för att ta ett sabbatsår från yrkeslivet och utforska sin kreativitet. Ett halvår in på designutbildningen på Leksands folkhögskola känner hon sig djupt privilegierad.
– Just nu har jag ynnesten att få utforska vad jag faktiskt vill göra. Det är det inte alla som får, säger hon.
Emma Tranevik jobbar egentligen som marknadschef i Falun. Hon hade haft några omtumlande år bakom sig och skulle inte alls börja plugga. Men när hon och hennes chef besökte Leksands folkhögskola i tjänsten hände någonting.
– Vi fick gå runt i alla verkstäder och titta. Det såg så härligt ut och jag bara kände att här vill jag vara. I bilen på vägen hem sa jag till min chef att ‘jag tror att jag måste söka hit’.
Chefen uppmuntrade henne att ta tjänstledigt och i augusti 2025 började Emma Tranevik på den ettåriga designutbildningen, utan att ha något tydligt mål.
– Jag vet kanske inte riktigt vad jag vill, men vad jag inte vill har blivit mycket klarare. Här får man utforska på ett sätt man annars inte har råd eller tid med, säger Emma Tranevik.
Emma har redan hunnit ha flera karriärer. Efter gymnasiet utbildade hon sig till journalist, men efter tre år av osäkra anställningar tröttnade hon på branschen. I stället började hon som content manager på ett nystartat eco-techföretag. Sedan dök möjligheten att jobba som marknadschef på ett bolag med sysslar med olika former av spelutveckling i Falun upp, ett riktigt drömjobb för Emma, som älskar spel.
Jobbet var precis så härligt som hon trodde, men efter en tuff period med skilsmässa, flytt och andra privata händelser blev Emma under en period sjukskriven för utmattning. Under den tiden började hon virka.
– Mina dagar bestod av läkarbesök, promenader, vila och virkning. Hela lägenheten såg ut som en workshop för virkning. Det var härligt att få hålla på med händerna, säger hon.
Med virkningen öppnade en ny värld upp sig. Emma började också brodera, sy och tillverka smycken. Genom designutbildningen har hon fått möjlighet att fortsätta sitt kreativa utforskande.
– På mitt jobb har jag designat broschyrer och gjort hemsidor. Jag tycker fortfarande att det är kul att skriva, men jag tror att jag gillar den visuella kommunikationen mer än det skrivna ordet. Här kan jag utveckla den biten.
Deltagarna har utforskat allt från typografi till möbeldesign, inredningsdesign och industridesign, men även testat illustration, bokbinderi, formgivning i metall och drejning.
– Första veckan fick vi vika papper för att se vad som händer med materialet om man viker det, blöter det, skrynklar ihop det, drar isär det. Att få CSN för det är få förunnat.
– Jag har förstått designprocessen på ett sätt som jag inte gjorde förut. Vad jag ska göra med den kunskapen vet jag inte än, men det kanske kommer.
Hur skulle du beskriva det här halvåret?
– Det här är som att gå tillbaka till fritids, fast som vuxen. Det är helt fantastiskt.
– De som inte har haft ett nio till fem-jobb förstår nog inte hur bra de har det med två fikapauser och en timmes lunch varje dag. Vi börjar kvart i nio på morgonen och slutar klockan fyra. Däremellan får man arbeta med lera eller bygga i kartong eller bara använda en limpistol och se vad som händer.
Emma delar sin tid mellan Falun och Leksand. När hon inte har barnen i Falun bor hon hos sina svärföräldrar i Leksand.
– Eftersom mina svärföräldrar också är mina chefer kan vi lätt fixa jobbgrejer när vi träffas. Jag kan jobba lite vid sidan av och behöver därför inte ta lån.
Studierna pågår fram till sommaren 2026, men Emma har fått blodad tand och hoppas på att kunna fortsätta studera.
– Jag ska faktiskt söka till metallutbildningen också. Jag tänker att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att göra det, så det är väl lika bra att passa på.
Text: Anna Hultman
Foto: Fia Palmgren
Läs mer om Designutbildningen här.